Elisabet

Måndag 210222
Det där med att skriva varje dag får jag nog skrinlägga. Jag har ägnat helgen helhjärtat åt familjen och då finns inte energi att skriva blogg. Så är den, den nyckfulla hjärntröttheten som jag försöker lära mig ligga steget före. Nåja. Jag är så glad och tacksam att jag orkade vara med i filmtittande och melodifestivaltittande och annat smått och gott som vi gjorde i helgen. :)
 
Faktiskt orkade jag också igår dammsuga nedervåningen i vårt hus med musik i mina lurar. Det ni! Det anade jag inte för några år sedan att jag en dag skulle komma att bli så glad över att jag städat. Bara det att få vara till nytta istället för att ligga till last är en så härlig känsla att den går inte beskriva med ord. Har ni upplevt den själv så vet ni. 
 
Idag har jag haft besök av arbetsterapeut som ställt massa frågor och hon har även observerat mig när jag lagat mat och vikt tvätt. Jag blev rejält trött efteråt. Min man och jag gick på promenad på eftermiddagen och han fick i princip hålla mig på vägen. Vi håller vanligtvis hand när vi är ute och går, men idag fick vi gå armkrok för att jag inte skulle gå ner i diket. När bilar åkte förbi och vi var tvungna att gå enskilt, så fick jag extrem yrsel och illamående och kunde inte så mycket annat än stå stilla och koncentrera mig på att inte ramla ihop. Jag har faktiskt inte varit med om att det blivit så förut. Man kan ju fråga sig vad jag gör ute på promenad när jag är så trött. Men promenader brukar vanligtvis fylla på mitt energiförråd och lite piggare tyckte jag faktiskt att jag blev.