MENY
Som vanligt på våren så spirar inte bara hoppet om sommar och praktfulla skördar från odlingarna, utan även rinnande näsa, ont i halsen och allmän känsla av att vara förkyld. Idag kommer jag ägna dagen åt att släppa taget om alla måsten. Det blir avslappning och yoga, kanske någon lättare form av träning eller en promenad.
När jag tänker efter så är det vad jag borde ägna varje dag åt. Jag ska ju fokusera på att bli så frisk som jag kan bli. Men hur sätter man ribban för vad man klarar och vad man inte klarar? Varför ska det som behövs göras på en dag, varför ska det vara mer än vad jag orkar? Det känns inte rimligt. Jag förstår att jag inte klarar att jobba som det är nu, men att jag inte klarar att laga maten jag ska äta och snygga till efter mig och samtidigt klara att göra den träning och den avslappning jag behöver för att må bra och minska värk och hjärntrötthet, det är lite svårare att acceptera. Så jag kör på och försöker klara allt.
Det här att jag är så trött. Det är ett genomgående tema. Jag har varit sjukskriven helt i snart ett halvår och jag borde inte vara så trött. Men det är jag. Minsta lilla ljud, minsta lilla intryck, tar på krafterna rejält. Ändå kan jag se att jag blivit så mycket piggare sedan den dagen då jag slutligen lät mig själv inse att det går inte längre att jobba på det här viset. Hur trött var jag inte då? Jag hankade mig fram från dag till dag, på något vis. Genom ren och skär tjurskallighet. Jag vägrade att erkänna för mig själv det jag borde ha insett första gången jag provade att gå upp i 100% efter bilolyckan. Jag tror inte jag är ensammen om att ha låtit det gå så långt innan jag tillät mig att se fakta. Jag tror vi är många som sitter i samma sits. Oavsett vad orsaken till hjärntröttheten är.
0