MENY
Hoppsan! Det har visst gått en vecka sedan jag skrev sist. Inte så att jag varit för trött för att skriva. Eller, nu for jag med osanning. Jag har visst inte orkat. Jag har prioriterat annat istället.
Vad har då hänt sedan sist? Mitt besök hos rehabiliteringsmottagningen för att göra en planering, visade sig vara ett besök för att få resultat av utredningen. Jag blev helt sjukskriven fram till 23 maj och innan tiden gått ut ska ett möte för rehabilteringsplan sammankallas. Jag ska träffa kurator och arbetsterapeut innan mötet för att tillsammans med dom komma fram till vad som kan vara en hållbar planering. Det känns helt ok, även om jag blev lite otålig. Jag försöker använda den här tiden för att hitta en balans, vila mig 'bra'. Men hur jag än gör så lyckas jag inte bli 'bra'. När jag skriver 'bra', så menar jag så bra att jag orkar vardagen och kanske lite till. Men det är helt sjukt vad lite jag klarar. Jag försökte vika lite tvätt och tömma diskmaskinen igår. Det tog mig två timmar och vila mellan varje litet moment. så här ungefär gick det till: öpnna diskmaskinen, plocka ur och ställa in i skåpet två skålar. Dödstrött känsla i kroppen och huvudet. Vila 5 minuter. Upprepa. Att vika tvätten gick lite bättre, men bara marginellt.
Jag har också hunnit med ett besök till sjukgymnast och fått lite övningar att göra för att bygga styrka och kondition. Det känns bra. Det känns som det kan funka.
Jag har försökt att hålla rutinen med promenader och yoga. För utan det får jag mer värk och mer värk leder till mer trötthet, som leder till mer värk. Ni förstår. En ond cirkel som jag vill undvika att hamna i. Jag känner mig ibland så liten och svag. Jag måste påminna mig själv om hur långt jag ändå har kommit från där jag var för tre och ett halvt år sedan. Fysiskt sett har jag kommit hur långt som helst.
Idag har jag färgat håret för att göra mig lite fin inför helgen. Det gick sådär. Färgen är snygg. Den stora tovan i håret som jag ännu inte lyckats reda ut är inte så snygg. :(
Största tovan jag nånsin haft.
I helgen ska jag och min älskade man fira att det är sex år sedan vi träffades. Sex år sedan vår första dejt som varade i tolv timmar. Vi skulle träffas för en kopp kaffe klockan tio på förmiddagen. Vi kunde inte sluta prata. Vi gick en långpromenad efter kaffet och sedan gick vi och åt lunch. Lunchen följdes av en till långpromenad. Sen hyrde vi några filmer och köpte pizza på vägen hem. Tre filmer senare skildes vi åt. Klockan var strax efter 11 på kvällen. Helt magiskt. Fyra månader senare köpte vi hus tillsammans. Lite mer än ett år senare gifte vi oss. Still going strong. :)
Foto: Lars Nyqvist Lundin
Så klart har vi planer för en magisk helg. Även om den går i snigelfart och utan för mycket ljud eller intryck. Det blir en hotellweekend i Dalarna. Vi får se om tovan följer med eller om jag lyckats trassla mig ur den. ;)
0