MENY
Dagens träning fick bli en timmes promenad. Tanken var att jag skulle gå i lugn takt, men planen sprack ganska snabbt. Det är ju så härligt med en rask promenad. Dom där må bra-hormonerna som bildas vid motion lurar min hjärna att tro att jag ska bli bättre ju mer jag gör av aktiviteten. Nu är jag tillbaka från promenaden och jag mår bra, det gör jag. Det blir spännande att se hur jag mår i morgon.
Under promenaden reflekterade jag en del över hur tillfrisknandet från hjärntrötthet ser ut. Nu skriver jag tillfrisknande eftersom det att lära sig leva med sin situattion och må så bra som man kan i den, det är ju en form av tillfrisknande. För mig har det sett ut lite som en dans. Jag tar två steg fram, jag tar ett tillbaka. Jag tar ett steg fram, jag tar två tillbaka. I blandad ordning och med först en kurva som pekat mer uppåt än neråt. För att sedan avslutas i en kurva som pekat raskt neråt, tills jag nu upplever mig som sämre än jag var från första början. Det att jag blivit sämre är naturligtvis en konsekvens av att jag inte lärt mig att acceptera min situation. Inte på riktigt. Hjärnan säger en sak, men hjärtat säger en annan och dom två möts inte för att samarbeta. I alla fall inte ännu. Men det ska bli ändring på det. Vägen uppåt kommer att bli ganska krokig denna gång med, men jag tänker att det får lov att vara så. Jag ska inte vara så hård mot mig själv. Jag ska jobba hårt för att slita bort skygglapparna från ögonen och se min hälsa för vad den är och jag ska lära mig att vila fastän jag inte vill. Så det så! Dessutom tänker jag ta emot den hjälp jag kan få. Jag ska inte vara fröken kan själv längre.
0