MENY
Vad roligt att just du vill titta in och läsa vad jag har att skriva! Hoppas att det jag skriver kan vara till nytta för dig.
Jag lever sedan tre och ett halvt år tillbaka med hjärntrötthet efter en olycka där jag fick en skallskada. Jag har även andra besvär efter olyckan, men de besvären är som en parantes i skuggan av det krokben som hjärnttröttheten hela tiden lägger för mig i min vardag. Innan jag själv drabbades av detta hade jag ingen anining om vad det innebar och om någon hade berättat det för mig så hade jag inte kunnat ta till mig vidden av det hela. Jag kämpar fortfarande med att förstå och ta till mig att det här är på riktigt, det är något jag kommer att få leva med under en lång tid framöver och kanske om jag har otur under resten av mitt liv. Otur är förresten fel sätt att beskriva det. Om jag inte lär mig acceptera att det här är på blodigt allvar och lär mig sköta om mig själv, så kommer jag att få leva med detta resten av mitt liv.. Acceptans är ett måste, därav namnet på bloggen "Learning to cope'.
Den här bloggen kommer att fungera som en sorts dagbok för mig. Jag kommer att försöka skriva inlägg dagligen där jag beskriver min resa mot att lära mig acceptera mitt liv som det är nu. Jag kommer förutom att beskriva vad jag gjort under dagen, även beskriva hur det fått mig att må. Det är viktiga saker för mig att titta tillbaka på. Dels för att hitta strategier för att orka med arbete men framförallt för att orka med en fritid som förhoppningsvis kan fyllas av aktiviteter tillsammans med familj och vänner.
Om du som läser det jag skriver också lider av hjärntrötthet efter skada, sjukdom eller utbrändhet, så hoppas jag att du kan använda min blogg som ett sätt att undvika de fällor som jag hamnar i. Kanske lära dig att tänka på dig själv som du fungerar nu med vänlighet. Att se vila och återhämtning som en investering i framtiden, något som du måste fånga upp och göra innan du blir trött, inte först när du håller på att stupa. Ta hand om dig själv kära läsare.
1