MENY
Idag hade jag telefontid med min rehabläkare. Jag har ännu inte skrivit något om vad jag är sjukskriven på grund av. Men här kommer det: diagnoser på läkarintyget är postkontusionellt syndrom, depression (ja numera så är det så) och sena effekter av wiplashsskada. Vid förra telefontiden md läkaren så var jag lite uppgiven eftersom jag trots vila och medicinering med antidepressiva inte blivit bättre. Jag hade fortfarande dagligen huvudvärk, som började ganska tidigt på dagen efter minsta lilla ansträngning. Min läkare skrev då brev till min hälsocentral för att be dom ordinera prover, bland annat på sköldkörtelhormon för att se så det inte var något annat bakom min trötthet och huvudvärk som vägrat att ge med sig. Jag var iväg och tog proverna för en vecka sedan. Vid förra telefontiden så ökades också min medicin mot depression på med 15 mg per dag.
Idag så kunde jag glädjande nog berätta för min läkare att jag mår mycket bättre än senast! Jag har inte längre huvudvärk dagligen och jag blir inte lika dödstrött vid ansträngning som jag blev förr. Jag behöver inte vila lika mycket under dagen (fast jag kanske borde). Jag klarar av vardagen som sjukskriven, om även med nöd och näppe, så klarar jag den. Mina bonusbarn och mitt biologiska barn (mina hjärtebarn allihopa) kom hit i måndags och jag är ännu ganska pigg. De är här varannan vecka och förra gången de var här så hann det inte ens gå ett par timmar innan jag hade sprängande huvudvärk av allt ljud som blir när de kommer hit. De har så mycket att berätta och bubblar glatt på om allt möjligt. De två minsta, min son och min mans dotter, har så mycket att berätta för varandra och ta igen så de pratar och skrattar så dom kiknar! Härliga ljud som jag inte vill vara utan för något i världen, men som det var flera månader sedan jag klarade av utan huvudvärk, yrsel, illamående och intensiv trötthet. Min läkare frågade vad jag trodde att förbättringen som nu blivit berodde på och jag svarade att det beror nog på ökningen av medicinen, för det är precis vad jag tänker att det beror på.
Jag fick idag också reda på resultatet av proverna, allt såg bra ut. Jag fick veta att det var en bred radda av prover som läkaren på hälsocentralen beställt, däribland ett prov som visar om man dricker för mycket alkohol, vilket inte visade något såklart. Jag är inte förvånad att dom klämt in det provet där. De verkar tycka på den hälsocentralen att jag är en lättkränkt simultant som inte förstår att det är mina egna livsval som gör mig sjuk, se tidigare inlägg för mer info om deras icke-tilltro till mig. Jag blir så trött på dom. Jag har försökt byta hälsocentral ett antal gånger. Det som komplicerar det hela är att jag gärna vill ha en hälsocentral nära jobbet och nära min sons skola vilka är i ett annat län än det jag bor i. Nu låter det som att jag bor jättelångt ifrån mitt jobb, men nej. Det handlar bara om ynka tre mil, vilket är småpotatis med mina norrlandsmått mätt. Hur som helst så verkar jag inte kunna byta via e-tjänsten på grund av det. Hur jag än gör får jag bara upp alternativ inom länet som jag kan välja mellan. Då måste jag fysiskt ta mig iväg till den hälsocentral jag vill välja och fylla i en blankett, vilket jag inte har orkat. Jag får stå ut med dom tills jag blir piggare helt enkelt.
Idag har jag också varit på promenad i ca en timme alldeles själv. Promenader är något som ger mig energi, men som varit svårt att klara på egen hand på grund av balansproblem som jag haft väldigt kännbart sedan olyckan. Jag har fått ta med mig maken på mina promenader (alltså han är helt enkelt bäst), vi håller alltid hand när vi är ute och går och han håvar in mig när min dåliga balans gör att jag drar iväg åt vänster. Det här är, tror jag, min fjärde promenad ute på egen hand. Efter första gången fick jag så ont att jag knappt tog mig i och ur bilen, det blev svårt att ens lyfta mitt vänstra ben. Jag trodde ett tag att jag inte skulle kunna gå ut alls på egen hand. Men jag hittade en DVD med en yogarutin som innehöll balansövningar och som jag gjort regelbundet i ett par-tre veckor nu, min man brukar göra den med mig också (alltså, ni fattar vilken pärla). Jag tror övningarna hjälper, eftersom jag numera kan gå mina promenader på egen hand utan att få alltför ont.
0